Not In My BackYard - helt rätt!

2012-01-27 19:12:41

Jag är ju med i nätverket YIMBY, som står för Yes In My BackYard. Dessutom är jag en av de mer aktiva medlemmarna i nätverket. Men det finns vissa saker som jag definitivt tycker att man ska slippa, och där NIMBY (Not In My BackYard) helt plötsligt blir rätt. Våldtäkter hör definitivt dit.

Hem & Hyra och Metro har båda skrivit ett par artiklar om att en stor del av utomhusvåldtäkterna (ca 20%) sker på innergårdar. Tekniskt sett korrekt, men lätt att feltolka vilket kan leda till mytbildning.

Så, låt säga att du bor i ett innerstadskvarter med en mysig innergård dit andra än de boende inte har tillträde. Ska du då behöva oroa dig för att bli våldtagen i denna upplevt säkra miljö? Mitt svar är rent spontant nej. Du behöver inte oroa dig mer där än ute på gatan.

Det är nämligen skillnad på våldtäkt och våldtäkt.

Överfallsvåldtäkter är en sak. Dvs där offer och förövare inte är bekanta med varandra. Är risken att utsättas för en sådan större på en innergård än i en park? Det tar artiklarna inte upp. En kvalificerad gissning från min sida är att det är fråga om samma sak med innergårdar som med våldtäkter i hemmen, nämligen att förövare och offer är bekanta.

Med andra ord innebär det kanske att risken att utsättas för en överfallsvåldtäkt är betydligt lägre på just en innergård än i någon offentlig miljö?

Nu ska jag dock inte dra för stora växlar på det - det kan ju fortfarande hända. Folk blir ju utsatta för överfallsvåldtäkter i sina egna hem, men där risken annars borde vara minimal.

Jag tror helt enkelt att det är bäst att vänta lite på att studien är klar med att gå ut med resultaten från den, och dra slutsatser utifrån dessa. Någonting som både gäller för massmedia som för de forskare som står bakom det hela - varför går man ut med resultaten från ett halvfärdigt forskningsprojekt? Det känns inte riktigt seriöst om jag ska vara ärlig... Mer som någon slags PR-/mediakupp. (Eller en läcka.)

---

Sluss till en sång

2011-12-20 07:42:31

The Streissand Effect, I want to be a part of it! Så kan det väl sammanfattas, eftersom jag sitter här och bloggar i svinottan. Hur som helst, det sägs ju att när fan blir gammal blir han religiös. Och någonting liknande gäller även för proggare, som blir kapitalister. Ett exempel på detta är Sanna Raymans och Peter Santessons smått briljanta satir angående Slussen, där melodin är lånad av Mikael Wiehe. Aja-baja, så får man inte göra, tänk på upphovsrätten och ta bort den, säger nu United Stage Artists, som företräder Wiehe.

Givetvis innebär ju detta att jag bara måste skriva om det. Om inte annat för att lämna mitt bidrag till Streissand-effekten:

Andra bloggar(e) har redan skrivit om det. Givetvis Frihetssmedjan, Scaber Nestor och Isobels verkstad, men givetvis även Sanna Rayman själv som kanske lyckats bli huvudpersonen i en reboot av bråken om knasiga upphovsrättsregler för ett par år sedan?

Vad tycker jag? Tja, jag ser inte hur det här egentligen inkräktar på Wiehes verksamhet. Låten är inte gjord i vinstdrivande syfte, och i andra länder är det dessutom tillåtet att använda andras verk för satir. Dock inte i Sverige.

---

Mitt förakt går inte att klä i ord

2011-12-02 20:19:44

Bananas are for monkeys! Känns det igen? Jo, det är Gainomax som tar till det retoriska greppet för att få oss att förstå att det är bättre att dricka sockervatten med tillsatta kemikalier istället för att äta sådana där märkliga nyttigheter som frukt och bär. Låt aporna hålla sig till det naturliga. Lustigt nog verkar det även gälla för ruttna ekar.

I viss mån håller jag med.

Aporna på Skansen tycks vara väldigt nöjda med sina nya inventarier. De apor som fått se sig snuvade på sitt favoritklätterträd är däremot ganska missnöjda. Så missnöjda att de börjat hota tjänstemännen hos staden, så till den grad att livvaktsskydd behövs.

Som rubriken anger saknar jag ord att klä mitt förakt i.

Normalt sett har jag ganska stort tålamod och tolerans för de foliehattar av olika slag som ofta dyker upp när någonting är på gång. Allt är ju givetvis en konspiration i deras ögon. Eken skulle givetvis inte fällas för att den var sjuk. Eken var givetvis frisk. Tjänstemännen hos staden var givetvis köpta för att intyga att trädet behövde fällas. Den norske expert som kallades in för en second opinion var givetvis också köpt. Trädet skulle givetvis fällas för att ge plats åt spårvägen.

Att det inte finns någon anledning att fälla trädet eftersom spårvägen har gott om plats i vilket fall som helst spelade givetvis ingen roll. Eller att det ska planteras en ny ek (lill-eken) på samma plats. Eller att fällningen faktiskt inte ger någon extra plats för spårvägsdragningen. Eller att andra träd får stå kvar på andra håll trots att det finns betydligt mindre plats.

Nej, som foliehatt behöver man inte resonera så att man får skavsår mellan öronen. Eken skulle fällas för att ge plats för spårvägen. Punkt slut.

Att Embrén som trots att han är stadens främste (avlönade) trädkramare ställde sig bakom beslutet trots sitt envetna motstånd i andra frågor är helt oväsentligt. Konspiration. Så kan allt förklaras om man inte orkar sätta sig in i frågan. (Samma sak med Slussen...)

Men att det nu gått så långt att tjänstemännen på staden fått ta emot hot och behöver skydd är en ren skandal. Jag skulle vilja rikta en fråga direkt till DN i det här fallet - hur ser ni på er egen del i det hela, med tanke på att ni låtit de här konspirationsteoretikerna härja fritt bland bloggkommentarer och liknande utan att notera att det ofta handlar om personangrepp och förtal?

Jag tänker i första hand på Lars Epsteins blogg. Jo, Epstein är ju inte journalist utan främst pensionerad fotograf, men genom att blogga hos DN blir han en del av DN. DN ställer sig alltså bakom det Epstein skriver. Vilket är väldigt ensidigt. Allt som skrivits om eken på den bloggen har handlat om hur fel det är att den fälls, och att de "oberoende experterna" ansett att det var ett felaktigt beslut. Däremot har jag sett väldigt lite om vad andra experter (som givetvis inte kan vara oberoende eftersom de kommer fram till andra slutsatser än trädkramarna och deras tillresta sanningssägare) haft att säga i saken på den bloggen.

Det här kompliceras av en viss återkommande människa som av mig och flera andra fått öknamnet "Aliasmannen".

Aliasmannen är känd för två saker på Epsteins blogg. Dels för att ständigt byta alias som håller med vad han (eller kanske hon?) skrivit under andra alias, och dels för sina ständiga personangrepp. En bekant till mig blev uthängd med namn och adress av den där människan, vilket jag kan tänka mig är ganska otrevligt. Själv är jag hårdhudad och låter mig inte skrämmas av internettroll och netthugs.

Problemet är inte människans beteende, utan att människan får hållas utan att bli avstängd. DN gör inte ett smack åt den saken. Kommentarer som innehåller kränkningar och förtal - som enligt lag är straffbart - får stå kvar ganska länge. Ingen förhandsmoderering görs.

Jag är fullt medveten om att det är fråga om en människa som med största sannolikhet är psykiskt sjuk, och troligtvis mindre farlig än vad andra uppfattar denne som. Men det ändrar ingenting i sak, eftersom andra tar illa vid sig.

Så nu tycker jag att det är dags att DN - och i förlängningen Lars Epstein - tar bladet från munnen och anger hur de ser på sin del i detta. Ja, DN och Lars Epstein, hur ser ni på att tjänstemän som bara gjort sitt jobb blivit hotade eftersom ni inte gjort någonting för att styra upp det här pöbelbeteendet?

---

Seriöst, Benny - håll käften

2011-11-25 22:20:51

Dags för ett nytt "öppet brev", och ett andra blogginlägg samma kväll. (Jo, jag blir väldigt produktiv när jag blir arg.) Återigen till Benny Andersson, som nu "svarar" Sten Nordin i en ny artikel i DN. Återigen, ett öppet brev är inte adresserat till den påstådda mottagaren, utan till alla andra som kan tänkas råka läsa det. Här följer i alla fall mitt öppna brev.

Benny, jag älskar din musik. Kanske för att jag som 70-talist i det närmaste blev hjärntvättad med ABBA under mina tidiga uppväxtår. Att som treåring få lyssna på Waterloo på repeat sätter sina spår.

Nu skriver jag i och för sig "repeat" med viss ironi.

Ironi, eftersom vi ju talar om sent 1970-tal och vinylspelare som saknade sådana funktioner. Men repeat fick man när man allra minst väntade sig  det - eller ville uppleva det - eftersom sådana tingestar hade en tendens att haka upp sig ibland. Jag kan skoja om det med människor i min egen generation, liksom med äldre. De yngre människor jag känner har dock ingen som helst förståelse för humorn med "Water-water-water*donk*loo".

Hur som helst, jag ska inte gå vilse längs minnenas allé, utan fokusera på någonting mer aktuellt. Nämligen ditt eget personliga Waterloo, som den stadsbyggnadspolitiske hybrid mellan Napoleon och Don Quijote du lyckats förvandla dig till. Ditt personliga Waterloo är Slussen. Ett Waterloo för ditt personliga varumärke. Ironiskt, med tanke på att det ju är fråga om stadens största urinoir. (Waterloo eller loo är slang för toalett i brittisk engelska.)

Benny, du har blivit grundlurad.

Lurad, säger du nu? Hur då?

Jo, det räckte inte med ditt förra klavertramp. Du vet, det där öppna brevet du skrev till Sten Nordin. Ett brev som bara var en lång och pinsam harrang av myter, lögner och faktafel från början till slut, och som många trodde att du inte ens skrivit själv, utan bara lurats att sätta ditt namn på.

Lurats ja, personerna bakom Kulturslussen vet nämligen att du satt ditt namn på en ren rövarhistoria utan faktagrund. Och du fick svar på ditt brev. Både från Nordin, och från projektchefen som faktiskt är en yrkesman, och dessutom väldigt insatt i ärendet. En intressant sidofråga är hur Nordin är som sångare. Skulle du vilja ta sånglektioner från Nordin? Pianolektioner från projektchefen Burghauser?

Inte?

Det kan jag förstå. Du är proffs, de är amatörer. Kanske karaokekungar. Men du anser samtidigt att det är helt i sin ordning att du, som i första hand är en kulturarbetare och underhållare, ska ge dem lektioner i stadsplanering och stadsbyggnad? Vilka är egentligen dina meriter på det området? Vad har du för kunskaper?

Du inledde med ett klavertramp. Jag tycker visserligen att det är kul att se mina gamla barndomshjältar engagera sig och visa att de lever, tror till och med att Darth Vaders mamma skrev under uppropet för Kulturslussen, och andra angelägna samhällsfrågor. (Jag blev nästan lite besviken av att inte få se Mr Spock/Leonard Nimoy utföra en mindmeld med TV-eken för att kolla hur den mådde.)

Ditt misstag Benny, är att du inte agerat särskilt klokt efter klavertrampet. När man trampar i klaveret ska man börja med att vara helt stilla, och sedan försöka ta sig ur bråten innan någon märker vad man har ställt till med. Du verkar istället ha börjat dansa. Kanske till tonerna av en repig "money, money", akompanjerad av visslandet från klaverets trasiga bälg. Money talks, och eftersom du är rik som ett patenttroll har du väl rätt att uttrycka dig, tycker du?

Det må så vara, men det förändrar ingenting i sak. Du har gjort bort dig, och du gör det bara värre genom att envist vägra att inse att du hade fel. Istället för att välja det kloka alternativet, och reflektera lite över riktigheten i de uppgifter du hjälpt till att sprida går du i clinch med ett proffs på området, och anklagar denne för att ljuga. I princip, i alla fall. Och det helt utan att komma med några konkreta argument.

Jag tycker i ärlighetens namn att det är tragiskt. Och jag börjar undra om du har några vänner värda namnet, för om du hade haft det hade någon förhoppningsvis bett dig att hålla käften, innan du gör bort dig ännu mer. Du beter dig nämligen som en kreationist som försöker diskutera evolution med en samling vetenskapsmän - "nej, nej, nej, ni har fel, jag har rätt, och om jag håller för öronen så slipper jag höra era lögner, ohalalalallala" ungefär.

För mig är det lite tråkigt att se en av mina (nåja, morsans och syrrornas) barndomshjältar falla som en utdaterad titan (eller murken ek), och det på eget grepp. Vi är faktiskt ganska många i den här debatten och som till skillnad från dig har tagit oss tiden att sätta oss in i de fakta som finns angående Slussens framtid.

Nu är inte jag din vän (eller ovän, vi känner inte varandra, helt enkelt), men eftersom ingen av dem verkar ha gjort det som borde göras, och sagt det som du borde ha fått höra, så gör och säger jag det i deras ställe:

Håll käften, Benny!

---

Han har väl också fel?

2011-11-24 13:17:44

Senaste nytt från Eken handlar om eken. TV-eken, närmare bestämt. Dvs det där trädet som fått människor att mobilisera och ge sig ut på gatorna att protestera, både i Stockholm och i Egypten. Arabisk vår byts mot stockholmsk höst.

Nej, skämt åsido är det nog så lokalt det kan bli.

Jag undrar i och för sig hur *host*folie*host*hattarna resonerar. Först dömdes den ut av experten på trafikkontoret, Björn Embrén. Sedan tyckte motståndsrörelsen att han hade fel, för Embrén har ju enligt deras uppfattning aldrig haft någon omtanke om stadens träd. Så en oberoende expert från Norge, Erik Solfjeld, anlitades för att göra en opartisk bedömning, och foliehattarna* tyckte att vi måste avvakta hans utlåtande (läs: skriftliga rapport) innan någonting gjordes. Att han redan innan rapporten var skriven dömde ut eken nämndes bara i förbifarten av Aftonbladet.

Nu har han kommit med sin rapport, och kommit till ungefär samma slutsatser som Embrén. Men det kommer visst inte fram i debatten. Foliehattarnas slutsats är att även Solfjeld har fel. Så nu ska vi ta in ännu fler experter antar jag, tills någon lyckas göra en korrekt bedömning?

* Jag kallar dem foliehattar pga de konspirationsteorier de när. Enligt foliehattarna ska eken sågas ner för att ge plats åt spårvägen. Att spårvägen är planerad att gå runt eken, dvs i gatan, verkar de inte bry sig om.

---

Öppet brev till Benny Andersson

2011-11-23 06:40:47

Eftersom Benny Andersson å kulturelitens vägnar skrivit ett "öppet brev" till Sten Nordin vill jag inte vara sämre, och därför skriva ett öppet brev till Benny. Benny, jag tror inte att du kommer att läsa det här, men det är ju inte heller tanken med ett öppet brev, vilket du förmodligen vet, precis som den som skrev brevet som du sedan bara satte ditt namn på. Öppna brev är avsedda för alla utom just den uttalade mottagaren.

Men du har fått ett svar. Nej, du har faktiskt fått två svar. Både från en insatt politiker, och från en tjänsteman som är insatt i frågan på en mer teknisk och saklig nivå. Men har du läst - och i förlängningen förstått - någotdera?

Kultureliten samlar namn för nytt Slussen är rubriken på en av artiklarna i DN. Liknelser med rivningarna av Klara-kvarteren görs i andra artiklar. Jag upplever båda som ganska ironiska. Dels för att de namn kulturslussen samlar in är just kända namn. Dvs i stil med "Madonna tycker si eller som i den eller den frågan", och namnen används inte för att de tillhör människor som faktiskt är insatta i frågan, utan som ger uppmärksamhet i massmedia tack vare sitt kändisskap. Och dels för att Slussen är en del av det omdaningsprojekt av staden som ledde fram till att gamla Klara revs. Det fanns faktiskt gott om äldre bebyggelse i Stadsgården och runt Södermalmstorg som sedan revs för att göra plats för massbilismen, och ansluta till en möjlig framtida motorväg genom Gamla stan.

Det är dock ingenting som jag anser att man som kulturarbetare förväntas vara insatt i. Lika lite som att jag hellre skulle vilja se Sten Nordin och Regina Kevius stå på scen och sjunga Waterloo i ABBAs ställe. Jag ser hellre att var och en ägnar sig åt det man är bäst på.

Ja, Benny, du ser nog mitt retoriska grepp i föregående stycke. Jag bad i princip både dig och borgarråden att hålla flabben utanför era sammanhang. Så varför gör jag då det? Tycker jag inte att du ska få ha åsikter i frågan om Slussen?

Jo, det tycker jag absolut att du ska få ha. Precis som att jag tycker att människor som inte är musiker ska få ha åsikter om musik. Men jag tycker samtidigt att det är viktigt att vi tänker på vilka vi lyssnar mest på i olika sammanhang. Kändisskap innebär inte per automatik att man är insatt i olika frågor, utan enbart att man har lättare att göra sin röst hörd i olika debatter. Människor tycker om kändisar. Om jag drar ihop en fest och bjuder in dig, Robyn, Lena Endre och Petter blir den mer åtråvärd än om jag försöker marknadsföra den med att jag har fått dit ett gäng trafikplanerare från Stockholm stad.

Samtidigt vill jag nog hellre att människor med rätt kompetens utformar staden efter människornas behov. Kulturslussen fallerar i det avseendet. Det är ett intressant förslag, men inte särskilt väl anpassat efter vad vi faktiskt behöver.

Nu tror jag dock inte att det är du själv som har skrivit det där öppna brevet, Benny. Jag tror att det är människorna bakom Kulturslussen som är de verkliga skribenterna, medan du bara har lånat ut ditt namn. Tyvärr.

Tyvärr? Jo, du bidrar till att sprida gamla myter, och samtidigt göra dig själv till åtlöje bland de människor som faktiskt är insatta i frågan. Jag har tagit mig tid att studera alla förslag, och bedöma dem utifrån olika krav och behov som jag vet finns med i bilden. Trots att jag själv är lekman. Jag är i det här fallet bara brukare, och inte designer. Men jag är ganska säker på att vi inte behöver en ny överdimensionerad trafikmaskin, vilket Kulturslussen faktiskt är. Däremot behöver vi en lösning som utgår från gående, cyklister och kollektivtrafikanter, vilket Kulturslussen inte är.

Benny, du pratar om en åttafilig motorled genom Gamla stan. Då ställer jag mig frågan om du har missat att Kulturslussen innehåller tio körfält. Du vet väl att tio är fler än åtta? Ja, dagens konstruktion har tolv körfält, så det innebär en minskning. Men du skjuter bredvid målet.

Du menar alltså att Skeppsbron ska breddas med tjugo meter. Behöver jag påpeka för dig att även det råkar vara fel? Skeppsbron kommer inte alls att breddas, eftersom den inte ska förändras. Åtta körfält ansluter förvisso till Skeppsbron vid Räntmästartrappan, men det innebär inte en breddning.

Bussterminalen ligger i direkt anslutning till t-banan, och kommer dessutom att till stora delar byggas i ett bergrum som redan idag finns utsprängt i berget. Det handlar alltså inte om några sprängningar för flera miljarder för en terminal en halv kilometer från t-banan. Hur kan det komma sig att du missade det, om du nu vill ge dig in i debatten?

Inte heller kommer Slussen att bli vare sig högre eller innebära brantare backar än idag, vilket du skriver. Varifrån har du fått dessa uppgifter? Genom att studera plankartor och utredningar, eller hörsägen? Det är också fel, men det förstår du nog vid det här laget. I korthet kommer stadens förslag att innebära att Slussen blir lite lägre än idag, eftersom viadukten mellan klöverbladen inte längre kommer att behövas. Det är idag den högsta punkten. Så konstruktionen kommer att bli ungefär en halvmeter lägre, samtidigt som lutningarna blir i stort sett oförändrade. De blir faktiskt lite mindre.

Gallerian blir inte några 35.000 kvadratmeter. Det hade du också vetat om du gjort dig besväret att läsa på lite. Någonting man bör göra innan man ger sig in i en debatt om man vill slippa göra bort sig.

Slussen av idag går heller inte att bevara. Det går att riva Slussen och bygga en kopia. Eller bygga någonting som passar staden bättre än en renodlad motorvägskorsning. Fyrklöverkorsningen är nämligen ett importerat koncept, som först byggdes i USA redan på 1920-talet. Så unik är alltså Slussen.

Benny, jag ska inte skriva mer om alla dina sakfel, eftersom det innebär att jag måste upprepa i stort sett hela ditt öppna brev till Sten Nordin. Jag kan bara konstatera att du borde tänka till lite innan du lånar ut ditt namn.

Det som är det stora problemet i den här debatten är att det inte finns någon konsensus i motståndarlägret. Det enda som förenar är vad man är emot, inte vad man vill ha som alternativ. Jag såg det på nära håll på Debaser i måndags kväll, där en debatt om Slussen hölls. En debatt där bland annat oppositionsborgarrådet Tomas Rudin stod i publiken och skrek och buade för att störa de som höll debatten, och rakt ut blev tillsagd att hålla käften av moderatorn. Så ser alltså motståndet mot nya Slussen ut - gapiga lokalpopulister och rättshaverister, som inte kommer med någonting konstruktivt.

Just därför vill jag nu se dig komma med ett bättre alternativ, eftersom du valt att ge dig in i debatten och därmed underförstått vet bättre än staden. Du får gärna besvara följande frågor:

- Hur förbättrar Kulturslussen framkomligheten för stadens cyklister? Dvs de av oss som ska förbi Slussen? Jag ser ingen bro i det förslaget som binder samman Södermalmstorg med Mälartorget.

- Vilka förbättringar för kollektivtrafikanterna innebär Kulturslussen? Jag ser bara en ingång till tunnelbanan och bussterminalen.

- Hur förbättras miljön för gående? Jag ser bara en gigantisk rondell med tio körfält att korsa, och där bilen är helt i fokus.

- Hur förbättras framkomligheten för funktionshindrade? Lutningarna är samma som tidigare och dessutom saknas hissar och rulltrappor, liksom direkt anslutning till Skeppsbron i kajplanet.

- Vad är skillnaden mellan "galleria" och "saluhall", mer än den rent semantiska?

Jag bör dock tillägga att det finns en hel del som jag gillar i förslaget Kulturslussen, och som jag anser att man kan inkorporera i ett officiellt förslag. Bland annat gångbroarna över slussrännan, som ett komplement till klaffbroarna, för den som då har väldigt bråttom och inte kan tänka sig att ta den lilla omvägen via den bro som för tillfället är nedfälld och går att passsera. Frågan är dock om de behövs, eftersom de inte lämpar sig för funktionshindrade människor pga lutningen, och dessutom bara behövs under den säsong då Slussen är öppen. Slussen är som du säkert vet bara öppen under sommarmånaderna, så större delen av året kommer båda broarna i vilket fall som helst att vara nedfällda.

---

51 skäl att älska internet

2011-09-24 16:26:22

Läste just en halvt roande och halvt beklämmande artikel på DN. Roande för att jag hört det mesta förr, och beklämmande för att den tydligen har så mycket nyhetsvärde att det blev en artikel av det hela. På västfronten intet nytt? ;-)

Visserligen är det väl tragiskt att det finns en del hatiska människor i mer avsides delar av landet som på fullt allvar tycker som det står  i artikeln. Och tror att allt är sant. OK, det är ju ett uttryck för ett mindervärdeskomplex, vilket då gör det hela ganska underhållande.

Jag minns en diskussion med någon lokalpatriot för flera år sedan i artikelkommentarerna på tidningen Metro, och vars personliga erfarenheter av Stockholm begränsade sig till något besök i staden för att gå på Allsång på Skansen:

Lokalpatrioten. "Vet du vad vi säger om er i Stockholm?"
Jag: "Nej, det är väldigt få som egentligen bryr sig."
Lokalpatrioten: "Öh, nähä. Så vad säger ni om oss då?"
Jag: "Ingenting, det är som sagt väldigt få som egentligen bryr sig."

Samma diskussion såg jag några år senare som en slags vits, men då hade det visst blivit fråga om någon grinig stockholmare som ville gnälla på malmöbor, men i övrigt var det samma story. Hur som helst så är sanningen den att Stockholm - som trots vad många utsocknes gnällspikar intalar sig själva faktiskt är en förhållandevis stor stad även med internationella mått mätt - består av människor från många delar av landet och även från många andra länder.

Det blir liksom ganska lönlöst då att nära det där vi-och-dem-tänkandet när en stor del av ens vänner och bekanta är inflyttade eller invandrade, och man trots det ändå har väldigt mycket gemensamt. Det är kanske det som är den stora skillnaden? Heterogena miljöer i storstäder kontra mer homogena miljöer på landsbygden där väldigt få är inflyttade och kan bidra till vidgade vyer och en mer nyanserad världsbild?

Jag skulle i alla fall inte vilja byta bort den miljö jag bor i mot någonting mindre urbant. I Stockholm finns stor valfrihet och möjligheter att leva sitt liv som man vill och vara den man vill vara, utan att behöva anpassa sig till lokala normer och vara som andra förväntar sig. 

Bara några minuter hemifrån har jag  restauranger som serverar indisk, kineisk, japansk och thailändsk mat. Det finns givetvis även kebabställen och pizzerior. Eller mer typiskt svenska matställen om jag är på det humöret. Utbudet av kultur är stort, och det finns gott om aktiviteter som både är gratis eller kostar pengar.

Den "kändisspotting" som många verkar tycka tro är poppis vet jag ingenting om. Jag tycker att jag ser mer eller mindre kända ansikten i stort sett dagligen, men tar egentligen ingen notis om det. För någon timme sedan såg jag t ex Unni Drougge på t-banan, gissningsvis på väg hem efter bokmässan nere i götet. (Brukar även se henne till och från på lidl vid Medborgarplatsen.) Jag tror att det är som min kompis Tore brukar säga - ju närmare Stureplan man kommer, desto mer blasé är folk. (Där är det kändistätt nämligen.)

Visst kan det vara lite störande när det blir trafikkaos pga snön om vintrarna. Om det kommer ett par decimeter snö inom loppet av några timmar brukar det ofelbart innebära stopp i all trafik utom för spårvagnar och i t-banan. Samtidigt tror jag att folk i t ex Norrland inte riktigt förstår att problemet är att ett underdimensionerat vägnät ihop med lokaltrafiken ska serva omkring två miljoner stockholmare som ska ta sig till eller från arbete eller skola.

Men överlag har jag svårt att se något alternativ till Stockholm för någon med mina krav. I alla fall inom Sveriges gränser. Jag skulle kunna tänka mig flera andra städer i samma storlek som - eller större än - Stockholm. Men ingen av de städerna ligger i Sverige. Men så är det. Olika människor har olika krav och önskemål. Jag ska inte klaga på att andra människor tycker att jakt, fiske och snöskoteråkning är det viktigaste i livet, lika lite som att de ska klaga på det som drar människor till storstäderna runt om i världen.

---

iScreen, snart verklighet?

2011-09-19 18:28:27

Vad har iPod, iPad, iMac och iPhone gemensamt med MacBook? Förutom att de alla är Apple-produkter? Det är inte att de alla har namn som börjar med "i", för det gör ju inte MacBook. Nej, det är att de alla har två stavelser. Det gör det förhållandevis lätt att klura ut möjliga namn på framtida Apple-produkter. Oavsett teknik och användingsområde är det väldigt sannolikt att det kommer att bli ännu ett namn med två stavelser.

Disclaimer: jag har inte hittat någon kvarglömd tingest på någon krog, eller kontakt med någon läcka hos Apple - allt detta är fria fantasier från min sida, men någotning som jag skulle försöka mig på att utveckla om jag hade resurserna.

Därför ber jag att få presentera en kommande produkt - iScreen.

Vad är en iScreen? Och vad kommer att vara så nyskapande med en sådan? Och varför kommer det att vara en Apple-produkt? Jo, till att börja med finns det - tyvärr - inte några andra tillverkare än Apple som på allvar faktiskt vågar satsa på nya typer av produkter. Det beror delvis på att de flesta andra tillverkare inte kan göra det. Varumärket är inte tillräckligt starkt. Det erkänner jag fast det bär mig emot, eftersom jag inte är särskilt förtjust i Apples affärsmetoder. Patenttrolleri och stämningar till exempel, för att försöka få bort konkurrerande produkter från marknaden om de visar sig vara bättre än de egna.

Men åter till iScreen. Vad är en iScreen? Jo, det blir troligtvis Apples första sejour in i TV-branschen. Ett område som de hittills inte försökt sig på några landvinningar inom. En slags TV-apparat alltså. Men en unik sådan. Nåja, ganska unik. Kombinationen av egenskaper gör den unik.

Det kommer nämligen att bli fråga om en slags allt-i-ett-maskin.

Glöm allt det där med att plugga in DVD/bluray, dator, digitalbox och allt det där i platt-TVn du har sittande på väggen. Du behöver bara en iScreen. Den är kanske 40-50 tum stor, och ser till det yttre ut som en vanlig platt-TV. Eller kanske snarare en förvuxen iPad/iPhone. Inga synliga kontroller utom möjligtvis strömbrytaren, allt för att skapa en väldigt clean look.

Med iScreen kommer allt du behöver att finnas samlat i en och samma maskin. Dels kommer den att ha en slags inbyggd digitalbox där du bara behöver en CA-modul för att få in alla kanaler från Boxxer, ComHem, osv.  Du har även stöd för både trådbundet och trådlöst nätverk, så du kan koppla in den på ditt intranät och på så vis få tillgång till dina bibliotek av musik och filmer (som givetvis inte är piratkopierade). Via någon av de olika USB-portarna (och kanske firewire) kan du koppla in externa enheter som hårddiskar och mus/tangentbord. Om du nu inte vill ansluta sådana enheter via Bluetooth istället.

Och nu när vi ändå talar om bluetooth kan jag ju tipsa om fördelarna med att paira din iPad eller iPhone (Android göre sig icke besvär) med din iScreen, och på så vis få en hejdundrande grafisk fjärrkontroll att använda när du sitter i soffan.

Givetvis kan du lika gärna använda mus eller tangentbord, eftersom en iScreen inte är en halvdum pekplatta utan en fullfjädrad dator inbyggd i en stor skärm. En stor pekskärm, bör jag tillägga. Så du kan lika gärna stå framme vid skärmen och rita direkt på den om du håller presentationer, eller hoppa fram och tillbaka mellan dina olika slides. Eller byta kanal, som vi gjorde på 70- och 80-talet innan det blev standard med fjärrkontroller.

Naturligtvis kan du även köra vanliga Windowsprogram på din iScreen. Den kommer att ha en SSD-enhet som rymmer en hel del, och som kan kompletteras med en extern hårddisk via USB.

Men ljudet då? Är inte högtalarna ganska burkiga i platta enheter? Jo, men då ansluter du bara din iScreen till en extern hemmabioanläggning via exempelvis HDMI eller optisk kabel. Eller kanske satellithögtalare direkt via 3,5-mm?

HDMI ja - som grädde på moset ska du även kunna ansluta en annan dator till din iScreen, som har flera sådana ingångar. Du har en kanalväljare där du kan välja att gå via den inbyggda datorn eller visa bilden från någon ansluten enhet som dator, digitalbox eller bluray.

Precis som med en iPad är möjligheterna oändliga med en iScreen. De är bara mer oändliga, eftersom du i en iScreen får en riktig dator. Och digitalbox. Och mediaspelare (inbyggd bluray kanske vore någonting) som klarar allt från gamla CD-skivor till bluray om du är typen som gillar att få innehållet levererat på plastbitar.

iScreen riktar sig mot både företagsanvändare och vanliga konsumenter. Med en liten inbyggd webbkamera kommer den att lämpa sig väl för videokonferenser. Vill man ha någonting mer kraftfullt går det alltid att komplettera med en ordentlig videokonferenskamera som man ansluter via t ex USB. Alla och ingen målgrupp samtidigt. Precis som med iPad.

Om en sådan mackapär - som iScreen - någonsin ser dagens ljus, kommer då Apple att vara först med den? Troligtvis. Men då ska jag stämma dem eftersom jag var före dem med idén. ;-)

---

Anonymitet en rättighet? Ja. Nej. Kanske?

2011-08-31 18:31:12

Flera svenska tidningar på nätet stänger nu sina kommentarsfunktioner för helt anonyma användare. "Du måste stå för det du säger" är parollen. Vissa tycker att det är bra medan andra tycker att det är mindre bra. Ett av syftena är att motverka anonymt näthat. Är avanonymisering rätt väg att gå? Vad tycker du? Personligen tycker jag att det är ett solklart "njae".

SvD använder sig sedan tidigare av samma tjänst som jag, nämligen Disqus. Expressen inför förhandsmoderering av kommentarer. DN ska "kanske införa någonting", men exakt vad vet jag inte. (Rätta/upplys mig gärna med länk via mitt kommentarsfält nedan om du vet mer än jag.)

Så vad menar jag då med att det är ett "solklart njae"?

Jo, med det menar jag att jag tycker att det är bra att man äntligen tar tag i ett problem som under en längre tid fått växa sig större och större just därför att ingen hittills tagit tag i det. Men om det är fråga om rätt metoder är jag inte lika klar över.

Personligen är jag emot okontrollerat anonymt kommenterande. Det vill säga den typ av beteende som "Aliasmannen" som under flera år härjat bland DNs artikelkommentarer representerar. En människa som - av orsaker jag endast kan spekulera i - bakom mängder med alias lägger stor tid och energi på att hota, förolämpa, förtala och kränka andra debattörer. Läs kommentarerna till valfritt blogginlägg hos Epstein (som detta som jag länkat till) och titta lite på innehåll och språkbruk så börjar du troligtvis misstänka att mycket är skrivet av en och samma person. Alias som "Rutger v E", "aktiv moderat" med flera är bara några som jag kan nämna.

Den typen av beteenden vill jag helt enkelt bara få bort från nätet. Och att de stora dagstidningarna resonerar på samma sätt är knappast överraskande.

Förutom det uppenbara i att den typen av "debattörer" skrämmer bort normalt folk och bara lämnar de mer hårdhudade (som undertecknad) som vant sig vid dessa individers destruktiva beteenden skadar det även tidningarnas varumärken. Ingen seriös - eller mindre seriös för den delen - tidning vill bli känd som ett fritt forum för galningar som vill spy sin galla över allt de har någonting emot.

Samma resonemang styr min blogg. Jag började använda Disqus som ett bättre alternativ till den kommentarsfunktion som jag själv byggt som en del av mitt publiceringssystem, och som krävde en giltig epostadress till vilken ett verifieringsmail med en länk skickades. Därefter släpptes kommentaren igenom. Ingen adress, inget mail, ingen verifiering, ingen synlig kommentar. Att då kräva en form av identifiering genom en giltig epostadress tror jag hade en avskräckande inverkan. Samtidigt visste jag att en del av trollen brukade frekventera bloggen (hej PG ;-)), eftersom mitt system även innehåller en loggningsfunktion som visar vem som läst vad, när denne gjorde det och från vilken länkad sida/google-sökning personen hittat dit.Jo, det går ju att skapa nya konton, men kräver ofta mer jobb än man tycker att det är värt när man vill skriva någonting i affekt - vilket ofta är fallet med näthat.

Problemet var att det inte fungerade smärtfritt, eftersom automatiserade mail kan fastna i spamfilter samtidigt som jag inte hade tid, ork eller ens lust att bygga en inloggningsfunktion. Det rörde sig om en handfull kommentarer av en handfull kommentatorer till varje blogginlägg.

Så jag införde istället Disqus, som funkar hyfsat bra. Även om en del skit slinker igenom tycker jag att de kommentarer som kommer in håller förhållandevis hög kvalitet. Och avanonymisering tror jag definitivt är en kvalitetshöjande faktor i nätdebatten. Om du måste stå för det du säger tänker du dig för innan du säger det. Jämför en flock skränande fotbollshulliganer på ståplatsläktaren - det är lätt att skrika "domarjävel" när man bara är en av många jämfört med att ställa sig framför domaren, klart synlig och kanske med en namnbricka och säga samma sak.

Åter till tidningarna. Troligtvis resonerar man på samma sätt där. Nu. När det nästan är för sent och problemet blivit så stort att det knappt existerar några konstruktiva och givande debatter och diskussioner på deras forum.

Men hade de inte kunnat göra någonting tidigare?

Jo. Det hade de. Och det är det som stör mig. Om t ex DN hade infört någon form av inloggning och registrering där användarnas epost och IP-adress sparas samt kanske information lagrad i någon cookie (textfil som kan användas för att spåra och identifiera) hade de lättare kunnat införa system för att bara stänga av de som inte sköter sig, och ändå tillåta ett visst mått av anonymitet. Jag tror att de blivit av med "Aliasmannen" för länge sedan om de tänkt på det viset. Visserligen tycker jag att människans beteende tyder på att han lägger en stor del av sin tid och energi på sitt näthatande, och åker kanske runt mellan olika ställen som erbjuder internetaccess, som bibliotek och liknande. Då blir det svårare.

Jag kan som kuriosa nämna att jag en gång satt snett bakom en "herre" (med tveksam personlig hygien) i övre medelåldern på fyrans buss. Han klev på vid stadsbiblioteket, med en bunt med utskrifter av artiklar från just SvD och DN. Under resan till Västerbroplan (där jag klev av) satt han och skrev korta och arga kommentarer i marginalerna vid de artikelkommentarer som kommit med i utskrifterna, samtidigt som han muttrade och fnös för sig själv. Kanske en av dessa näthatare som ser till att sopa igen spåren efter sig i den mån det går?

Kuriosa är vid närmare eftertanke kanske inte riktigt rätt benämning, eftersom det leder oss in på ett annat problem, nämligen spårbarheten.

Spårbarhet anser jag vara ganska viktigt för att skydda vanligt folk mot hot och trakasserier från människor som inte begriper att samma gränser för vad som är socialt acceptabelt gäller på nätet precis som i verkligheten. Även om tidningar som DN eller SvD loggar IP-adresserna som används av hat-trollen är det svårt att gå vidare med ett ärende om det blir fråga om brott. Dels för att lagen inte gör det möjligt för polisen att få ut uppgifter från en ISP eller liknande om brottet inte ger fängelse, och dels för att sådana uppgifter inte måste lagras. Så även om något hat-troll förtalar  någon namngiven person så pass grovt att det kan ge fängelse (förtal kan i vissa fall leda till det) är det inte troligt att det leder vidare till någonting. Dels måste brottet kunna ge fängelse, och dels måste uppgifterna finnas lagrade. Mycket som måste stämma alltså.

Och eftersom ingenting har gjorts tidigare har många lärt sig att det är "riskfritt" att begå brott på nätet, eftersom i princip inga andra brott än fildelning beivras.

Ett övergripande systemfel, anser jag. Många hade behövt dra sitt lilla strå till stacken, men ingen har gjort det. ISPer som inte loggar vem som använt vilken IP-adress vid en viss tidpunkt, polisen som inte försökt gå vidare med dessa fall, och tidningar och liknande som blundat och bara raderat kommentarer i efterhand om de funnits stötande/olagliga.

Nu skördar vi det vi har sått, och flera stora tidningar tar till rena panikåtgärder för att rädda sina egna anseenden. Är det rätt väg att gå? Har Starow och Troberg rätt i att det i viss mån är ett steg mot nätcensur?

Jo, de har till viss del rätt, tycker jag. Någonting hade behövts göras, men jag hade hellre sett någon annan lösning. Kanske ett utökat samarbete mellan rättsväsendet (eller mentalvården?), de stora tidningarna, de stora ISPerna liksom bibliotek, skolor och andra institutioner som tillhandahåller datorer som kan användas av många? Vore det inte möjligt att hitta en gyllene medelväg där de olika parterna tillsammans arbetar för att identifiera bråkstakarna utan att för den sakens skull tvinga allt och alla att identifiera sig i förväg för att få kommentera? Datanörd som jag är vet jag att det går att bygga ganska avancerade system som gör just det, och som använder sig av olika aggregeringsfunktioner som identifierar skribenten bakom en viss kommentar. Jo, det skulle kosta en slant, men å andra sidan är väl yttrandefriheten värd en del? Då kan vi förhoppningsvis tillåta ett visst mått av anonymitet även i framtiden. Jo, givetvis kan sådana system missbrukas, men ärligt talat, vilka system kan inte det? Hellre spårbarhet i efterhand än åsiktsregistering på förhand, IMHO.

Det finns nämligen goda skäl till att människor vill vara anonyma ibland. Att obehindrat kunna hota, förolämpa och kränka andra är dock inte ett sådant skäl.

---

Och så varva ner då...

2011-05-06 19:45:47

Jahaja, då var det helg. "Igen", hade jag sagt för bara en vecka sedan, "äntligen" säger jag idag. För den här veckan har verkligen varit av det mer innehållsrika slaget. Så räkna inte med ett kort och koncist blogginlägg. I det här ska jag försöka sammanfatta det som hänt under veckan. Börjat på nytt jobb, gått på pressvisning av det nya och omarbetade förslaget för Slussen, varit på ännu ett möte med Kista Socials, besökt firandet av Digital Art Centers ettårsjubileum och dessutom kommit igång med cyklingen till jobbet.

Så vad har då hänt? Jag börjar i rätt ände. Med måndagen, alltså. Då började jag på nya jobbet på ett IT-företag i Skanstull. En dag som jag sett fram emot i flera veckors tid nu. Efter några år på universitet och högskola liksom några hundra högskolepoäng i bagaget känns det väldigt skönt att återigen börja jobba normala tider. Måndag till fredag. Nio till fem. Nja, det där med nio till fem stämmer kanske inte - man vill ju hinna ta lunch också.

Så målsättningen är snarare att köra tiderna halv åtta till fyra, eller kvart i åtta till kvart över fyra, som igår. Man får mycket gjort före lunch, och kommer dessutom hem i ganska god tid.

Den som känner mig höjer nog på ögonbrynen nu. Vad gör jag, som är allt annat än morgonpigg, på jobbet så okristligt tidigt? Jo, saken är den att jag nu har väldigt nära till jobbet. Från att ha haft ca 50-60 minuters restid ut till Kista och DSV har jag nu 5-10 minuters cykelväg till Skanstull. Att promenera tar 15-20 minuter. Med den restiden är det inte så svårt att vara på jobbet tidigt. Däremot fick cykla-till-jobbet-premiären vänta några dagar pga vädret.

Hur som helst, nu har jag börjat jobba, och jag känner mig redan som en i gänget. Det gjorde jag redan från dag 1. Det kan i och för sig bero på att vi är åtta pers i gruppen, varav fyra heter Magnus... Kanske ska börja kalla mig för Rudolf istället? Gruppen i sig är väldigt trevlig. Som bordsgranne har jag fått en gammal och erfaren IT-räv som tycks ha ungefär samma (dåliga) humor som jag, och rygg-mot-rygg sitter en gotlänning med väldigt skön gotländsk dialekt. Dessvärre har jag fått plats vid ett fönster och i mina ögon ganska distraherande utsikt över Johanneshov och sjöstan, så jag får nog för säkerhets skull jobba med nerdragna persienner för att inte produktiviteten ska bli lidande. Lyxproblem kan vara riktigt jobbiga. Dessutom kan det gå åt fanders med viktminskningen, eftersom det finns mängder med bra matställen precis utanför dörren. Skrev jag någonting om lyxproblem..?

I fråga om rent arbete har veckan varit ganska intensiv. Dels för att jag ska arbeta med ett stort system som jag nu måste lära mig att förstå och sätta mig in i. Att jag är ganska hyfsad som systemutvecklare och tycker att det är ganska lätt att växla mellan olika språk är en sak, men det blir alltid klurigare när man ska jobba med någonting som någon annan byggt. Så jag gissar att min nya dator på jobbet i form av en bärbar HP (en muskelburk som klår min stationära med besked) kommer att få följa med mig hem flera kvällar framöver, så jag kan labba och leka runt lite i min personliga utvecklingsmiljö - to feel the vibe of it. Så det känns definitivt tryggt att ha så många erfarna utvecklare i min närhet, eftersom de jobbat med systemen i flera års tid.

Men nu har det ju inte bara varit fråga om jobb den här veckan. Det har även handlat en del om YIMBY. Om Stockholm. Om Slussen. Och om en väldigt spännande stadsdel som är under utveckling, nämligen Kista.

Så, Slussen då? I måndags fick jag ett telefonsamtal från Anders, som undrade om jag kunde komma bort till Slussen över lunchen. Då var det pressvisning och vi hade blivit inbjudna, så en av oss skulle sända live över nätet, samtidigt som den andre fotograferade. Sagt och gjort drog jag dit, och tillbringade en stund med att filma pressvisningen av den nya modellen liksom med att ta lite bilder. Sedan blev det årets snabbaste lunch på donken och tillbaka till jobbet, vilket är ironiskt eftersom det ju tekniskt sett blev fråga om en långlunch - 1½ timme (varav fem minuter gick åt till att faktiskt äta).

Det spelade emellertid inte så stor roll just den dagen, eftersom min dator inte hade hunnit anlända ännu, och när jag kom in igen var den fortfarande på väg. Hade dock med mig min egen bärbara, så jag kunde göra en del saker som att läsa mail och planera schema, osv.

Nu var det emellertid inte slut på YIMBY-aktiviteterna för den veckan. På torsdag morgon var det möte med Kista Socials (vid 8, innan jobbet) och sedan firandet av DACs ettårsjubileum på kvällen. Störigt på sätt och vis, eftersom olika events och aktiviteter annars brukar fördela sig ganska jämnt över tid, och inte dimpa ner samtidigt.

Det innebar ett väldigt pusslande med schemat för min del, och en hel del tid på t-banan. I normala fall skulle jag inte ens försöka få ihop en sådan dag, eftersom jobbet kommer i första hand. Det går bra att antingen börja lite senare eller gå lite tidigare, men inte båda delarna på en och samma dag. Men just den här gången gick det bra eftersom jag inte hade någonting inplanerat just vid den dagen. Men så är det att börja leva ett normalt liv igen, och jag kommer inte att kunna engagera mig i sådant som inte ligger på kvällar eller helger.

Kvällen på DAC var väldigt lyckad. Jag kom dit ungefär efter att de inbjudna talarna var klara med att hålla tal och det var dags att börja mingla. Där mötte jag först KistaChic (som till vardags är känd som Sabina) och Åke från SSB Labs, och båda står bakom nätverket Kista Socials. Efter en stund dök Jonas från YIMBY upp.

Nu är ju Kista som en liten by på många sätt och vis. I alla fall i den mån att jag alltid springer på folk jag känner när jag är där. Förutom flera bekanta från Kista Science City träffade jag även en hel del folk från DSV, som ju står bakom Digital Art Center. Bland annat de båda tidigare ITK:arna Paula (jobbar nu på DSV) och Therese (numera evangelist på Microsoft), plus en av lärarna (som också är YIMBYit vad jag vet) på en kurs jag läser på distans, och som jag ska se till att bli klar med ASAP.

Kvällen bjöd i övrigt på mer än bara trevligt sällskap, minglande och vin. Dessutom serverades vi en buffé som satt riktigt fint, och därefter vad som troligtvis var Kistas största tårta. Dessvärre lyste kaffet med sin frånvaro, så både jag och Jonas fick oss en släng av paltkoma lagom till uppträdandet där en barn-/ungdomsgrupp dansade. Förutom uppträdandet fanns det mer att se, bland annat i form av olika spel. En "klättervägg" där man ska greppa olika handtag när de lyser, spelet Mindball där två lag om tre personer med elektroder på huvudet ska få en boll att rulla över på motståndarens planhalva genom att tänka så lite som möjligt. Det spelade vi redan på morgonen, och Jonas och jag vann ihop med en tredje kille över Emma och Mattias från Kista Science City som fick förstärkning av Åke från biblioteket. Om det ska ses som en merit vet jag dock inte, eftersom det ju gick ut på att tänka så lite som möjligt...

Hur som helst, där satte vi P för vårt deltagande denna kväll, och drog iväg mot t-banan. Det var väldigt trevligt, men är man trött så är man - vi hade ju varit där redan vid 8 på morgonen, och vi bor båda söder om stan, vilket innebär en timmes restid. Nästan.

För min egen del blev fredagen ganska lugn. Då jobbade jag mest på att installera en lokal kopia av systemet jag ska arbeta med, vilket gick sådär. Funkade? Nix. Men det funkade i alla fall till viss del. En del problem kan orsakas av att IE9 följde med som förinstallerad webbläsare på min dator, så det ska jag ta reda på nu hade jag tänkt. Annars tror jag nog att det är mer rimligt att skylla på att installationen gjordes av ett blåbär (yours truly) snarare än webbläsaren. ;-)

Med slutet på fredagen var även arbetsveckan slut, och jag trodde att jag kunde slå mig till ro med en usel skräckfilm och lite vin, men så kom det sig att Tore som fyllde år (och har sin ordinarie fest ikväll) ville dricka lite öl för att fira födelsedagen, så vi var tre som hamnade på Rival vid Mariatorget och softade en stund. Sedan kunde jag krypa hem och därefter till kojs. Kan säga att jag inte sovit så gott på länge.

Menmen, nu är det snart fest, så jag måste göra mig i ordning och sedan ta mig ut på Lidingö.

---