Bra? För vem?

2012-01-20 19:43:22

Juholt sitter kvar. Det är meddelandet från Socialdemokraterna. Bra? Dåligt? Det beror på ur vems perspektiv vi ser det. Göran Greider talar om "krypskytte" som kan fortsätta. "Smutskastning" enligt de som av vissa skulle kategoriseras som "ytterlighetsvänster".

Jag har personligen svårt att se några direkta vinnare på att Håkan Juholt fortsätter som partiledare för sossarna.

Visserligen kan man lätt tro att borgerliga väljare - till vilka jag i viss mån hör, även om jag troligtvis aldrig mer kommer att lägga en röst på något av allianspartierna i ett riksdagsval - kan glädjas åt att "Håkans cirkus" fortsätter. I själva verket är det tvärtom.

Vi behöver nämligen en fungerande och livskraftig opposition i politiken.

Varför? Helt enkelt för att det krävs för att de styrande ska göra ett bra jobb och tillvarata sina väljares intressen och önskemål. Utsikten att röstas bort i nästa val är ett starkt incitament för det. Genom att fortsätta med en partiledare som skrämmer bort väljarna lämnar sossarna fältet öppet för allianspartierna. Alternativt att det ger missnöjespartier som SD fler väljare.

Så vad är då felet med Håkan Juholt? Det är frågan. Felet ligger kanske inte hos just honom, utan snarare hos det faktum att den inrikespolitiska debatten till stor del kommer att handla om honom som person, och inte om den politik som han vill föra.

Jag tvivlar inte på att Juholt och Socialdemokraterna har en hel del bra idéer som skulle locka många väljare. Men genom att behålla honom som partiledare säkerställer sossarna nu att debatten inte kommer att handla om det, utan bara om de grodor som hoppar ut ur partiledarens mun.

I en politisk debatt är det nämligen inte fråga om att angripa motståndarens starkaste argument med egna argument som är ännu starkare och bättre.

Tvärtom, det handlar om att hitta svagast möjliga punkt och angripa den. Det finns flera metaforer för detta. Om du har gjort lumpen och fått lära dig att hantera granatgevär och pansarskott har du säkert fått lära dig att aldrig beskjuta en fientlig stridsvagn annat än bakifrån eller från sidan, eftersom det är i de vinklarna de är som mest sårbara. Ska du bryta en kedja ger du dig inte på den starkaste länken, utan den svagaste.

Så fungerar det även i den politiska debatten. Oavsett vad Juholt egentligen tycker, tänker och tror kommer debatten till stor del att handla om att han inte har koll på ekonomin, att han verkar ha missat att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen först i det senaste valet, liksom i viss mån att han inte har koll på hur många län vårt avlånga land består av.

It's the name of the game. Så fungerar den politiska debatten. Det handlar inte om att spela något gentlemannamässigt spel där man ger sig på motståndarna enligt boxningsregler från 1800-talet. Det handlar om pungsparkar, tjuvnyp och rabbit punches så snart tillfället uppenbarar sig. Jag vet eftersom jag själv deltar i en del debatter och både har använt mig av och drabbats av sådana knep. Så ser spelreglerna ut.

Där tror jag att sossarnas kris grundar sig. Man har glömt bort dels det jag precis skrev, och dels missat det faktum att väljarna av idag inte är lika värdekonservativa som för några år sedan, dvs då man träffade människor som "var" socialdemokrater, folkpartister, moderater eller vänsterpartister, och så vidare. Idag röstar man kanske på ett parti till riksdagen och ett annat till kommunen, bara för att rösta helt annorlunda i nästa val.

Det här måste sossarna inse. Och sedemera skaka fram en partiledare som kan spela det här spelet utan att bli ägda av små räknenissar eller köksmalajer i frågor som rör ekonomi och försvar, bara för att ta ett par exempel. Det finns ingenting som heter välvillig tolkning i det här spelet, utan allt du säger och gör kan och kommer att förvanskas av dina motståndare och sedan användas mot dig. Jonas Sjöstedt har precis gjort det misstaget genom att uttala sig negativt om Stockholm, vilket direkt kommit att användas mot honom och säkerligen minskat Vänsterpartiets väljarstöd i huvudstaden.

Frågan är om Juholt kommer att upprepa sina misstag, och om sossarna inser det? Jag hoppas att de kommer till den insikten och ser till att skaka fram någon med bättre mediaträning. Reinfeldt lärde sig nog den läxan redan i början av förra mandatperioden, då de tilltänkta ministrarna rök på löpande band i och med att det kom fram uppgifter om obetalda TV-avgifter, svartjobbande barnflickor, osv.  Littorin fick gå efter en del graverande uppgifter för inte så länge sedan. (Och så mycket är Hofverbergs konspirationsteori om att massmedia särbehandlar borgarna för övrigt värd, men det är ju lätt att glömma bort sådana detaljer när man försöker ta på sig martyrkronan.)

Hur som helst, så ser spelplanen och spelreglerna ut.

Förhoppningsvis inser sossarna det inom en inte allt för avlägsen framtid. Annars kan vi i värsta fall räkna med total dominans av allianspartierna under många år framöver. Och det är inte bra för någon. Det säger jag i egenskap av alliansväljare. (Även om jag som sagt svär mig fri från allt som skett på riksdagsnivå sedan valet, eftersom jag proteströstade på F! då.)

---

Antidemokratisk faktion

2012-01-12 18:08:13

Vad är utmärkande för en demokrati? Åsikts- och yttrandefrihet, om du frågar mig. De flesta åsikter är tillåtna, även om de är obekväma och politiskt inkorrekta. Eller politiskt korrekta. Det där är väldigt subjektivt, och det som anses korrekt och riktigt idag kan vara mindre populärt om några år. Jag delar t ex inte Sverigedemokraternas åsikter, men jag anser att de har rätt att uttrycka dem så länge de gör det inom vad lagen tillåter.

Tyvärr delar inte alla den synen på demokratin. Extremister av olika slag ser gärna att demokratin avskaffas så att enbart de "rätta" åsikterna blir tillåtna.

Den senaste tiden har AFA, eller Antifascistisk Aktion som de kallar sig, varit riktigt flitiga i Eskilstuna. Normalt sett brukar AFA likt andra extremister angripa just andra extremister. Nu verkar det ha förändrats, och det ser jag som oroväckande.

De som angripits i Eskilstuna har inte varit några heilande skinnskallar som sprungit omkring på stan och bråkat, utan helt enkelt vanliga medelsvenssons som haft "fel" åsikter.

Personligen tror jag att det är fråga om en liten grupp (en handfull människor) urspårade unga individer som ligger bakom allt det här. Det handlar för dem inte om att angripa högerextremister, utan helt enkelt om att tysta människor med "fel" åsikter. Moderater, liberaler/libertarianer, förhållandevis rumsrena sverigedemokrater. Som har gjort vad? Jo, de har tyckt "fel".

Oroväckande, som sagt.

Jag hoppas att polisen lyckas få tag på dessa individer, eftersom det faktiskt är fråga om ett hot mot just demokratin och de värden som demokrati står för i det här landet. Du ska få tycka vad fan du vill i en demokrati, utan att bli utsatt för förföljelser och fysiskt våld. Som jag ser det har de här extremisterna korsat en viktig gräns nu, och börjat närma sig förföljelse av icke-politiskt aktiva oliktänkande.

I vissa länder som gör anspråk på att vara demokratier kan du som väljare inte gå och rösta i ett val utan att bli ansatt av människor som antingen vill hindra dig från att rösta, eller se till så att du "röstar rätt". Dit är AFA nu på väg.

Samtidigt tycker jag att det är ironiskt att läsa hotbrevet till en av de som klarade sig undan fysiskt våld i E-tuna nu sist (saxat från det länkade blogginlägget):

Vi ger er nu en chans att lägga ner all politisk verksamhet. Om ni inte gör detta kanske just du blir nästa person att bli fysiskt påmind om konsekvenserna av att bedriva en arbetarfientlig politik.

Arbetarfientlig politik? Jag kan inte låta bli att undra hur mycket dessa "arbetarklassens hjältar" själva egentligen bidrar med i fråga om just arbete. Har man som hårt arbetande "vanlig människa" verkligen tid att vara ute om kvällar och nätter i jakt på människor att överfalla?

Som sagt, jag hoppas att polisen lyckas göra ett bra jobb och få tag på de här människorna. Samtidigt vill jag uppmana svensk massmedia att fortsätta den där uthängningskampanjen som påbörjades på 90-talet, då olika högerextremister i olika tidningar visades upp med namn och bild samt de olika brott de åkt dit för. Kanske är det dags att göra samma sak med vänsterextremisterna, och på samma gång göra upp med den här stämpeln som massmedia har fått om att acceptera vänsterextremism. Vad säger ni, Expressen och Aftonbladet? Det kanske skulle sälja en del lösnummer?

Att AFA kallar sig antifascister är rent hyckleri. Fascism är fascism, prefix eller ej.

---

Höger eller vänster? Om vägen går rakt fram?

2012-01-09 20:52:57

Vet du vad som skiljer en erkänd konstnär från en målarkludd? Jag gav dig svaret direkt. Konstnären är erkänd som konstnär, medan målarkludden inte är det. Så är det om vi förenklar det grovt. Men nu är inte världen svart eller vit, i en analog verklighet är binära tillstånd ganska sällsynta. Så även i det här fallet.

Skillnaden mellan målarkludden och den erkände konstnären är inte nödvändigtvis erkännandet i sig, utan varifrån erkännandet kommer. Vem har rätt att erkänna en konstnär?

Svaret på den frågan ligger i någonting som på akademiskt språk benämns som institutionsteori, eller institutionsteorin (i bestämd form). Det bygger alltså på att vem som helst inte har rätt att erkänna vem som helst, utan erkännande måste ske av den så kallade "institutionen", som avgör och erkänner. Institutionen i fallet med konst är exempelvis en konstskola som Konstfack. Den som är utbildad och utexaminerad på en sådan är konstnär, eller som har fått sitt erkännande som konstnär via en liknande institution.

Det här begreppet och resonemanget går inte hem hos alla, just därför att det förutsätter ett visst mått av godtycklighet och i stort sett bara tillämpas inom sammanhang som konst och kultur. I andra sammanhang håller det inte eftersom subjektivitet och upplevelser inte har lika stor tyngd.

Samma problematik förekommer inom kultur. Vad är en kulturpersonlighet? Lars-Anders Johansson på Timbro har skrivit ett par tänk- och läsvärda artiklar om det, som fokuserar på Bengt Ohlsson på DN och dennes uppgörelse med "kulturvänstern".

Jag tycker själv att det är ett intressant ämnesområde. Dels för att jag gillar att Bengt Ohlsson ryter till, och dels för att jag ser den del inslag av institutionsteorin i den här frågan.

Vad är en kulturpersonlighet? Ja, det är någon som är erkänd som en sådan. Men av vem? Jag är ingen kulturpersonlighet (även om jag betraktas som en riktig personlighet av många), och skulle inte heller bli erkänd som en sådan om jag gjorde anspråk på att vara det och fick ett erkännande från människor jag känner - det handlar inte om erkännandet som sådant, utan om varifrån det kommer.

Bengt Ohlsson har fått på skallen från olika håll efter sina utspel. Från Åsa Linderborg på Aftonbladet kommer en av de senaste draporna. Flera kulturpersonligheter kan nog tänkas vilja se ett slut på Bengt Ohlssons status som just en sådan. Det är dock inte troligt, eftersom han redan har sitt erkännande, och av många även i fortsättningen kommer att betraktas som en kulturpersonlighet. Detta även om han bland andra erkända kulturpersonligheter blir en outsider, och blir utfryst. Där kommer begrepp som kulturelit in i sammanhanget, men det tänkte jag inte gå in på nu. För min del får kulturen gärna bråka vidare internt.

Någonting som jag däremot ser som ett problem är just den här politiseringen av kulturen. Att man helst ska vara lite vänster för att bli erkänd. Det är en sida av institutionsteorin som jag inte uppskattar. Konst och kultur ska enligt min åsikt vara befriad från politiska inslag.

Jag är inte ensam om det. Det är en av orsakerna till att vi har public service-TV (läs: SvT) i det här landet; bildning, nöje och kultur i statstelevisionen ska inte styras politiskt.

Frågan är dock om det fungerar på det viset eftersom kulturen är politiskt färgad, och det just därför upplevs som mer fördelaktigt att ligga en bit åt babord på den politiska skalan? Med det säger jag dock inte att vi behöver fler borgerliga kulturpersonligheter. Tvärtom. Samtidigt som kulturvänstern anses gynnad öppnar det för de på den andra sidan av den politiska skalan att ta rena martyrpoäng genom att framställa sig som underdogs. Nu kommer jag farligt nära Goodwins lag, men för min del känns det som om det ligger väldigt nära Sverigedemokraternas mediastrategi - att vinna sympatier genom att framställa sig som förtryckt och missgynnad, vilket gör att fokuset glider bort från sakfrågan.

Vad är det egentligen vi diskuterar, om vi tar av oss våra politiskt färgade monoklar?

Däri ligger själva upprinnelsen till det här bråket. Kultur kontra borgare. Kulturslussen - anförda av en samling kulturpersonligheter - som i viss mån gjort frågan till sin egen som ett svar på omdaningen av Slussen som ett borgerligt projekt, just därför att styret i stadshuset just nu är borgerligt. Hade t ex Benny Andersson och Lena Endre varit lika villiga att uppvakta borgarråd med uppmaningen att rösta emot partilinjen - och i förlängningen sina egna väljares mandat - om förslaget varit samma som det nu liggande, men om borgarråden istället hetat Rudin eller Helldén?

Jag vet inte. Men jag tror inte det i alla fall. I alla fall inte om människorna bakom Kulturslussen valt att göra det till en partipolitisk fråga.

Så kan vi inte bara försöka slänga ut politiska perspektiv och institutionsteorin ur kultursammanhanget, och strunta i vilken politisk färg olika kulturpersonligheter har, och istället acceptera att kulturen är till för alla?

Samtidigt vill jag dock ge Bengt Ohlsson en hel del credd för det han har gjort. Hans mål ser ut att ha varit att hänga ut kulturvänstern som en slags elitistisk klubb för inbördes beundran, och har lyckats över förväntan. Inte genom det han själv har skrivit och sagt i debatten, utan genom de reaktioner som han provocerat fram.

Ett genidrag, helt enkelt.

Lika utstuderat och genialt som Sverigedemokraternas valvideo med gammeltanten med rullator som tävlade med invandrarkvinnorna med barnvagnar - där var inte målet att filmen skulle visas för hela folket (då hade de inte kommit in i riksdagen), utan för att den skulle stoppas. Den stoppades, och ökade på Sverigedemokraternas image som förtryckt parti som ständigt tystas i debatten. Så ska en slipsten dras. (Inte av dig själv, utan åt dig av dina moståndare.)

---

Vad har du i handväskan, Bea!

2011-12-16 10:38:02

Hej Beatrice Ask! Jag tänkte börja med att ursäkta mig lite, eftersom jag tänker hålla en ganska familjär ton i den här artikeln. Eftersom vi inte känner varandra tycker du kanske inte att det är helt passande, men det tycker däremot jag eftersom det handlar om integritet och öppenhet. Därför tänker jag framöver tilltala dig med Bea, vilket jag tycker är ett trevligt smeknamn och dessutom ganska lätt och smidigt att skriva.

Nu är FRA på tapeten igen. Eller snarare FRA-lagen. Försvarets Radioanstalt är väl egentligen aldrig på tapeten, och ändå alltid. FRA bara är, helt enkelt. Lagen är dock mer intressant, men det är inte den jag ska fokusera på nu. Det har tjatats så mycket om den på annat håll redan.

Jag tänkte istället prata om handväskor.

Handväskor, undrar nog många nu. Ja, handväskor. Eller rättare sagt, handväska i singular. Närmare bestämt din handväska, Bea. Jag skulle nämligen vilja rota runt lite i den. Givetvis inser jag att det kan uppfattas som ett ganska märkligt önskemål, vilket i sin tur kan ge omgivningen ett ganska märkligt intryck av hur jag är. Men jag väljer att ta den risken.

Jag är helt enkelt rysligt intresserad av vad du har i handväskan. Oss emellan - du har väl knappast någonting som bryter mot lagen i din handväska, Bea? Och då har du väl rent tekniskt sett inte heller någonting att dölja? Du har rent mjöl i påsen, som det heter. Med det fastslaget finns det väl inga skäl för dig att misstycka?

Nu får jag en känsla av att mitt argument inte riktigt gick hem. Du tycker inte att jag ska rota runt i din handväska? Fast allt du har i den är helt lagligt? Det väcker en del intressanta frågeställningar. Kanske, säger jag för att dölja att jag gissar, kanske handlar det trots allt om integritet? Om en vilja att själv få avgöra vad man ska dela med sig av till andra, och vad man vill behålla för sig själv? Och det oavsett om det handlar om påsar eller handväskor? Oavsett om du har gips eller mjöl i din påse är det inte fråga om något lagbrott, utan på sin höjd grunden för en potentiell gastronomisk katastrof vid nästa bullbak. Likaså är din handväska din ensak. Oavsett vad du har i den är det din ensak så länge det inte bryter mot lagen.

Samtidigt förstår jag varför människor vill ha innehållet i sina påsar och handväskor i fred. Att bli ertappad med en mjölpåse som i själva verket innehåller gips skulle nog göra dig till åtlöje bland dina kollegor om du var bagare och det skulle bli känt. Det spelar ingen roll varför du går omkring med gips. Du har kanske en anledning? Skadan är redan skedd ändå. Kanske finns det skäl till att du inte vill att det ska bli känt, och använder en påse mjöl för att dölja att det är gips. I din handväska har du kanske en påse godis, fast du har lovat arbetskamrater och familj att börja leva ett sunt liv utan överdrivna mängder socker. Ändå småäter du. Du bryter inte mot lagen, men det kan skapa en del situationer du helst vill slippa i ditt sociala liv.

Har du en påse godis i handväskan, Bea? Nej, jag vet. Det är inte min ensak. Jag har inte rätt att få veta det, så länge det inte är fråga om någon form av näsgodis som är olagligt. Men samtidigt har jag svårt att förstå varför stat och samhälle, som du representerar, ska ha rätt att få veta vad jag skriver i mina mejl och vad jag säger under mina telefonsamtal. Och jag gillar inte eufemismer. Sluta tala om att ”spana i kabel”. Det finns ett vedertaget uttryck för det:

Avlyssning.

---

Amerikanisering av debatten?

2011-11-30 23:06:58

Börjar du tröttna på mitt tjat om Slussen? Då föreslår jag att du slutar läsa nu. Jag tänker nämligen fortsätta att tjata om Slussen. Eller inte om Slussen i sig, utan snarare om den trista utvecklingen av debatten kring Slussen. Jag anser att debatten håller på att "amerikaniseras".

Vad menar jag då med det? Låt mig återkomma, och först prata lite allmänt kring debatterande och diskussioner.

I en debatt finns det alltid en del hårdvaluta. Den hårdvalutan är fakta. Fakta är inte godtyckligt och subjektivt, utan fakta är fakta. Vill man vinna en diskussion är det oftast fakta som krävs för att kontra andra fakta. Fakta kan även bemötas med fula knep, som ofta kallas härskartekniker som egentligen bara är till för att få motparten ur balans. Personligen anser jag att det är amatörsmässigt att göra så i dagsläget, eftersom fenomenet blivit så pass känt som det är. Och dessutom är ganska lätt att hantera.

Ibland kan man bemöta fakta med vissa floskler, som att "allting är relativt".

Hur då? Relativt? Att sätta saker i relation till varandra? Jo, med det menar man att det egentligen inte finns några absoluta sanningar, utan allt handlar om sammanhang och vad man jämför med. Relationerna.

Ett kilo bly väger lika mycket som ett kilo bomull. Men du kan ju för skojs skull prova att släppa båda i huvudet på dig själv, och säga om det var någon skillnad i upplevelsen. Upplevelsen blir någonting subjektivt. Vi upplever bly som tyngre än bomull. Korrekt, men ändå subjektivt.

Elefanter är tunga, fjärilar är lätta.

Är det fakta? Ja. I viss mån. Absoluta fakta? Nej. Där är det fråga om någonting relativt. Elefanter är tunga jämfört med fjärilar. Fjärilar är lätta jämfört med elefanter. Däremot är elefanter relativt sett fjäderlätta jämfört med blåvalar, samtidigt som fjärilar är enormt tunga jämfört med bladlöss eller kvalster.

Däremot är 10 alltid fler än 8, precis som att 12 är fler än 10.

Fem myror är fler än fyra elefanter. Det lärde jag mig redan som barn. (Dessutom lärde jag mig att elefanter var skära, och det är kanske inte riktigt lika korrekt. Jag har aldrig sett en sådan i nyktert tillstånd i alla fall.)

Men varför då förklara det ganska uppenbara i skillnaden mellan 8, 10 och 12? Jo, det är tydligen någonting som man inte är lika medveten om när man bestämmer sig för att ställa sig bakom förslaget Kulturslussen, och dessutom själv är kulturarbetare. Som skådespelare, musiker eller författare är man kanske inte något matematiskt geni, men jag tycker ändå att det handlar om ganska grundläggande kunskaper.

Nu kommer vi till amerikaniseringen av debatten. Att använda sig av någonting som inte är relevant för att ge stöd åt vad som är ett ganska dåligt förslag.

Det förslaget är Kulturslussen. Inte helt igenom dåligt, men sämre än det liggande förslaget. Så hur har då människorna bakom Kulturslussen gjort för att kunna marknadsföra sig? För att nå ut i massmedia? Jo, man har engagerat ett gäng kändisar, som ställer sig bakom förslaget.

Kändisar ja. Vad är de kända för? Allt möjligt. Vissa är duktiga musiker och låtskrivare. Andra är stora och framgångsrika skådespelare. Ingen av dem är dock någon auktoritet på området stads- och samhällsplanering. I alla fall inte vad jag vet. Jag kan ha fel. En del kändisar har ju en del akademiska meriter bakom sig. Dolph Lundgren (som inte bara har muskler och käk- och kindben som skulle göra vem som helst avis samt sjuttiofjärde dan i karate) är väl civilingenjör? Fast jag har inte sett hans namn bakom Kulturslussen ännu. (Kanske just därför?)

Hur som helst, det här är vad jag menar med amerikanisering. I valrörelsen i USA är det ganska poppis att ta in kändisar för att ge sitt stöd för politiska budskap. Madonna tycker si, Susan Sarandon tycker så, osv.

Vad är felet med det då? Inget alls. Det är bra med engagemang. Alla har rätt till en åsikt.

Men att man är känd och dessutom har en åsikt i en fråga gör inte att man blir till en auktoritet i ämnet. Benny Anderssons pinsamma öppna brev i fråga om Slussen exemplifierar mer än väl detta problem. Benny är känd, och får utrymme i massmedia, och får därför göra sig hörd utanför bloggkanalerna och allt detta som vi vanliga dödliga brukar få ta till. Att han däremot inte har någon koll på fakta i frågorna verkar spela mindre roll.

Nu har ett helt gäng kändisar skrivit under ett upprop på Expressen, som handlar om just Slussen. Inte för att de är auktoriteter, eller ens pålästa i frågan, utan för att människorna bakom Kulturslussen vill använda sig av deras kändisskap för att nå ut med sitt meddelande. Och det är inte bra för demokratin.

Är det dit vi vill i Sverige? Ska vi överlåta ansvaret i dessa frågor på människor som saknar meriter och kunskaper i dem, men som ger lite stjärnglans för någon att sola sig i?

---

The Capital of Mellanmjölk

2011-11-25 20:16:51

Just nu är jag på ganska dåligt humör. Inte för någonting som drabbat mig personligen, utan för någonting jag länge stört mig på. Mellanmjölk. Vadå, vad är det för fel på mellanmjölk? Egentligen är det inget fel alls på mellanmjölk. Jag gillar mellanmjölk. Men jag nöjer mig inte med en strikt diet där den enda drycken är mellanmjölk. Jag vill ha annat också ibland. Vin, sprit, öl, juice, saft, och ibland bara vatten. Läsk går också bra när andan faller på.

Det beror alltså lite på sammanhanget. Jag skulle inte servera mellanmjölk på en bättre middag. Jag skulle inte dricka mellanmjölk på en dejt, eller när jag är på krogen. Med min förkärlek för sunkhak följer en viss längtan efter billig fulöl ibland.

Att bara dricka mellanmjölk skulle dessutom göra min mage ganska grinig.

Ändå verkar det som om vissa tycker att vi ska ha mellanmjölk för hela slanten. Oavsett sammanhang. Ja, du har kanske räknat ut att jag använder mellanmjölk som en metafor just nu. Det är helt riktigt. Det här gäller någonting annat. Det handlar om Stockholm, om stadsbyggnad och om arkitektur.

Stockholm gör anspråk på titeln "the Capital of Scandinavia".

En stad i världsklass. Promenadstad. En modern stad anpassad för moderna tider. En stad som satsar på arkitektur i världsklass. På kollektivtrafik som också är nästan i världsklass. Politikerna saknar inte ambitioner. Inte heller arkitekterna.

Ändå verkar det som om det tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret vill köra den strikta mellanmjölksdieten. Jag fick tidigare ikväll veta att ett projekt/koncept som jag tycker är väldigt spännande har fått nej. Projektet är Studenttornet i Albano. Tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret valde dock att neka markanvisning, till förmån för ett annat förslag som "stack ut mindre". Det var tydligen motiveringen.

Samtidigt har stadsbyggnadskontoret gett en markanvisning åt ett typiskt mellanmjölksprojekt på min egen gata i Årsta. Kvarteret Örlen. En tråkig och oinspirerad förortslimpa i arkitektonisk mellanmjölksklass, som någon vill marknadsföra som ett "arkitektoniskt tillskott" för Årsta. Bara bostäder. Inga verkamhetslokaler. Däremot har den ett eget garage, för att garantera att bilberoendet ökar i området.

Promenadstad, var visst ordet?

Jag minns så väl samrådsmötet på stadsdelsnämnden om den där kåken. Ingen - inte ens jag, som trots allt är med i YIMBY och hellre ser att man bygger tätt än glesar ut staden - tyckte att förslaget var bra. Varför? Jo, därför att det handlar om Årsta. Årsta, som ligger väldigt centralt i förhållande till innerstan, och kan bli en naturlig fortsättning på denna. Men, vi ska inte satsa på lokala verksamheter och ett levande grannskap enligt tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret. Jag frågade varför, och fick till svar att vi ju hade Globen inom promenadavstånd. (Den som liksom jag bor på Skagersvägen kan intyga att Globen inte ligger så nära som man vill tro, även om den syns härifrån.) En annan anledning var att Skagersvägen med några tusen fordon per dygn (gående ej inräknade) ansågs ha för klent underlag för lokala verksamheter.

En intressant slutsats med tanke på att det handlar om en gatstump som är kanske 300 meter lång, och som i framtiden kommer att binda samman Årsta med den nya bostadsbebyggelsen i Slakthusområdet.

Felet är inte att man bygger fel, utan felet är att man förbrukar mark i attraktiva lägen för fel typ av bebyggelse. Vill vi att arkitekturen ska hålla världsklass här i Stockholm? I så fall krävs det nog att de som sköter planeringsarbetet också håller en viss nivå. Och det krävs även att tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret får klart för sig att de inte själva äger planprocessen, utan att de är satta att utföra det som har beslutats på politisk nivå, eftersom politikerna har väljarnas mandat.

Där har vi skillnaden mellan demokrati (folkstyre) och byråkrati (tjänstemannavälde). Tjänstemännen ska inte fatta beslut som i förlängningen är politiska, dvs som att promenadstaden ska bli verklighet eller ej, utan besluta i rena sak- och detaljfrågor (som att såga ner döda och ruttna träd, dvs där det inte är en fråga om rent subjektiva åsikter). I övrigt ska de följa direktiven från politiskt håll.

Ja, i viss mån talar jag i egen sak, eftersom jag dels känner en del arkitekter och entreprenörer som ständigt får se sig bortsorterade till förmån för mellanmjölksmaffian, samtidigt som jag verkligen vill slippa se en ny förortslimpa byggas på min egen gata. Bygg gärna här, men inte det där, säger jag. Och snälla politiker, se till att styra upp verksamheten på stadsbyggnadskontoret.

Era visioner och idéer är inte vatten (eller mellanmjölk) värda om de inte blir verklighet. Och ska de bli verklighet måste ni inte minst för er egen skull och trovärdighet se till att ge tjänstemännen tydliga direktiv och inte lämna allt för mycket frihet åt den lokala byråkratin.

---

Öppet brev till Benny Andersson

2011-11-23 06:40:47

Eftersom Benny Andersson å kulturelitens vägnar skrivit ett "öppet brev" till Sten Nordin vill jag inte vara sämre, och därför skriva ett öppet brev till Benny. Benny, jag tror inte att du kommer att läsa det här, men det är ju inte heller tanken med ett öppet brev, vilket du förmodligen vet, precis som den som skrev brevet som du sedan bara satte ditt namn på. Öppna brev är avsedda för alla utom just den uttalade mottagaren.

Men du har fått ett svar. Nej, du har faktiskt fått två svar. Både från en insatt politiker, och från en tjänsteman som är insatt i frågan på en mer teknisk och saklig nivå. Men har du läst - och i förlängningen förstått - någotdera?

Kultureliten samlar namn för nytt Slussen är rubriken på en av artiklarna i DN. Liknelser med rivningarna av Klara-kvarteren görs i andra artiklar. Jag upplever båda som ganska ironiska. Dels för att de namn kulturslussen samlar in är just kända namn. Dvs i stil med "Madonna tycker si eller som i den eller den frågan", och namnen används inte för att de tillhör människor som faktiskt är insatta i frågan, utan som ger uppmärksamhet i massmedia tack vare sitt kändisskap. Och dels för att Slussen är en del av det omdaningsprojekt av staden som ledde fram till att gamla Klara revs. Det fanns faktiskt gott om äldre bebyggelse i Stadsgården och runt Södermalmstorg som sedan revs för att göra plats för massbilismen, och ansluta till en möjlig framtida motorväg genom Gamla stan.

Det är dock ingenting som jag anser att man som kulturarbetare förväntas vara insatt i. Lika lite som att jag hellre skulle vilja se Sten Nordin och Regina Kevius stå på scen och sjunga Waterloo i ABBAs ställe. Jag ser hellre att var och en ägnar sig åt det man är bäst på.

Ja, Benny, du ser nog mitt retoriska grepp i föregående stycke. Jag bad i princip både dig och borgarråden att hålla flabben utanför era sammanhang. Så varför gör jag då det? Tycker jag inte att du ska få ha åsikter i frågan om Slussen?

Jo, det tycker jag absolut att du ska få ha. Precis som att jag tycker att människor som inte är musiker ska få ha åsikter om musik. Men jag tycker samtidigt att det är viktigt att vi tänker på vilka vi lyssnar mest på i olika sammanhang. Kändisskap innebär inte per automatik att man är insatt i olika frågor, utan enbart att man har lättare att göra sin röst hörd i olika debatter. Människor tycker om kändisar. Om jag drar ihop en fest och bjuder in dig, Robyn, Lena Endre och Petter blir den mer åtråvärd än om jag försöker marknadsföra den med att jag har fått dit ett gäng trafikplanerare från Stockholm stad.

Samtidigt vill jag nog hellre att människor med rätt kompetens utformar staden efter människornas behov. Kulturslussen fallerar i det avseendet. Det är ett intressant förslag, men inte särskilt väl anpassat efter vad vi faktiskt behöver.

Nu tror jag dock inte att det är du själv som har skrivit det där öppna brevet, Benny. Jag tror att det är människorna bakom Kulturslussen som är de verkliga skribenterna, medan du bara har lånat ut ditt namn. Tyvärr.

Tyvärr? Jo, du bidrar till att sprida gamla myter, och samtidigt göra dig själv till åtlöje bland de människor som faktiskt är insatta i frågan. Jag har tagit mig tid att studera alla förslag, och bedöma dem utifrån olika krav och behov som jag vet finns med i bilden. Trots att jag själv är lekman. Jag är i det här fallet bara brukare, och inte designer. Men jag är ganska säker på att vi inte behöver en ny överdimensionerad trafikmaskin, vilket Kulturslussen faktiskt är. Däremot behöver vi en lösning som utgår från gående, cyklister och kollektivtrafikanter, vilket Kulturslussen inte är.

Benny, du pratar om en åttafilig motorled genom Gamla stan. Då ställer jag mig frågan om du har missat att Kulturslussen innehåller tio körfält. Du vet väl att tio är fler än åtta? Ja, dagens konstruktion har tolv körfält, så det innebär en minskning. Men du skjuter bredvid målet.

Du menar alltså att Skeppsbron ska breddas med tjugo meter. Behöver jag påpeka för dig att även det råkar vara fel? Skeppsbron kommer inte alls att breddas, eftersom den inte ska förändras. Åtta körfält ansluter förvisso till Skeppsbron vid Räntmästartrappan, men det innebär inte en breddning.

Bussterminalen ligger i direkt anslutning till t-banan, och kommer dessutom att till stora delar byggas i ett bergrum som redan idag finns utsprängt i berget. Det handlar alltså inte om några sprängningar för flera miljarder för en terminal en halv kilometer från t-banan. Hur kan det komma sig att du missade det, om du nu vill ge dig in i debatten?

Inte heller kommer Slussen att bli vare sig högre eller innebära brantare backar än idag, vilket du skriver. Varifrån har du fått dessa uppgifter? Genom att studera plankartor och utredningar, eller hörsägen? Det är också fel, men det förstår du nog vid det här laget. I korthet kommer stadens förslag att innebära att Slussen blir lite lägre än idag, eftersom viadukten mellan klöverbladen inte längre kommer att behövas. Det är idag den högsta punkten. Så konstruktionen kommer att bli ungefär en halvmeter lägre, samtidigt som lutningarna blir i stort sett oförändrade. De blir faktiskt lite mindre.

Gallerian blir inte några 35.000 kvadratmeter. Det hade du också vetat om du gjort dig besväret att läsa på lite. Någonting man bör göra innan man ger sig in i en debatt om man vill slippa göra bort sig.

Slussen av idag går heller inte att bevara. Det går att riva Slussen och bygga en kopia. Eller bygga någonting som passar staden bättre än en renodlad motorvägskorsning. Fyrklöverkorsningen är nämligen ett importerat koncept, som först byggdes i USA redan på 1920-talet. Så unik är alltså Slussen.

Benny, jag ska inte skriva mer om alla dina sakfel, eftersom det innebär att jag måste upprepa i stort sett hela ditt öppna brev till Sten Nordin. Jag kan bara konstatera att du borde tänka till lite innan du lånar ut ditt namn.

Det som är det stora problemet i den här debatten är att det inte finns någon konsensus i motståndarlägret. Det enda som förenar är vad man är emot, inte vad man vill ha som alternativ. Jag såg det på nära håll på Debaser i måndags kväll, där en debatt om Slussen hölls. En debatt där bland annat oppositionsborgarrådet Tomas Rudin stod i publiken och skrek och buade för att störa de som höll debatten, och rakt ut blev tillsagd att hålla käften av moderatorn. Så ser alltså motståndet mot nya Slussen ut - gapiga lokalpopulister och rättshaverister, som inte kommer med någonting konstruktivt.

Just därför vill jag nu se dig komma med ett bättre alternativ, eftersom du valt att ge dig in i debatten och därmed underförstått vet bättre än staden. Du får gärna besvara följande frågor:

- Hur förbättrar Kulturslussen framkomligheten för stadens cyklister? Dvs de av oss som ska förbi Slussen? Jag ser ingen bro i det förslaget som binder samman Södermalmstorg med Mälartorget.

- Vilka förbättringar för kollektivtrafikanterna innebär Kulturslussen? Jag ser bara en ingång till tunnelbanan och bussterminalen.

- Hur förbättras miljön för gående? Jag ser bara en gigantisk rondell med tio körfält att korsa, och där bilen är helt i fokus.

- Hur förbättras framkomligheten för funktionshindrade? Lutningarna är samma som tidigare och dessutom saknas hissar och rulltrappor, liksom direkt anslutning till Skeppsbron i kajplanet.

- Vad är skillnaden mellan "galleria" och "saluhall", mer än den rent semantiska?

Jag bör dock tillägga att det finns en hel del som jag gillar i förslaget Kulturslussen, och som jag anser att man kan inkorporera i ett officiellt förslag. Bland annat gångbroarna över slussrännan, som ett komplement till klaffbroarna, för den som då har väldigt bråttom och inte kan tänka sig att ta den lilla omvägen via den bro som för tillfället är nedfälld och går att passsera. Frågan är dock om de behövs, eftersom de inte lämpar sig för funktionshindrade människor pga lutningen, och dessutom bara behövs under den säsong då Slussen är öppen. Slussen är som du säkert vet bara öppen under sommarmånaderna, så större delen av året kommer båda broarna i vilket fall som helst att vara nedfällda.

---

Jo, det är nog en konspiration?

2011-11-18 16:09:57

"Något är ruttet i Eken" skrev Per Hagwall om det senaste i Stockholm. Jag är böjd att hålla med. Vad kan få stockholmarna att gå man ur huse och protestera? Vårdskandaler på våra äldreboenden? 16-åriga flickor som våldtas i Humlegården? Fat chance. Nej, däremot blir det ett jäkla liv när ett halvdött träd ska sågas ner.

På något sätt så känns detta som en slags idioternas konspiration, för att uttrycka mig lite odiplomatiskt. Vadå, tycker jag att alla som värnar om miljön är idioter? Nej.

Däremot har jag väldigt svårt att förstå hur de människor resonerar som tror att huruvida trädet mår bra eller ej är en fråga om tycke och smak, och att det därmed är en fråga för politikerna. Det spelar ingen roll om först en arborist (trädexpert på ren svenska) dömer ut trädet, och det sedan följs av ett liktydigt utlåtande från en annan expert.

De här människorna har helt enkelt bestämt sig för att trädet mår bra.

Sedan får experterna tycka som de vill. Kommer experterna med fel utlåtande är det bara att gå vidare med nästa expert, i hopp om att äntligen få "rätt" utlåtande. Som sagt, hur fungerar dessa människors logik?

Än värre blir det när politikerna lägger sig i debatten. "Det borde vara en fråga för politikerna, inte för experterna" heter det. Det är ju verkligen en märklig inställning. Då har man inte förstått hur samhället fungerar. Om de som ansvarar för dessa frågor inte ska ha någon auktoritet i dem, vad fyller de då för funktion? För jag antar att man som folkvald politiker givetvis vet mycket mer om huruvida träd mår bra eller dåligt än någon som - exempelvis Embrén - bara har arbetat med det i hela sitt vuxna liv?

Hade det varit en fråga på regeringsnivå hade det varit fråga om ministerstyre.

Därför får vi ofta höra saker som "jag kan inte uttala mig i enskilda fall" när enskilda fall tas upp med ministrar. Men som lokalpopulist... Öh, politiker, menar jag, kan man givetvis göra det. Speciellt om man sitter i opposition.

Men fundera nu lite på det här fallet, och försök sedan att applicera det hela i ett annat sammanhang. Skulle vi gå med på att politikerna går in och friar eller fäller någon i en rättegång även om det går stick i stäv med vad rättssystemet säger, bara för att folkviljan (nåja, en del högljudda människor) protesterar och tycker att rättssystemet gör fel? Jag skulle inte känna mig säkert i ett sådant samhälle. Det kan vara värt att reflektera över. Även om det är olika grader av helvete vi talar om är det i grund och botten samma problematik det är fråga om.

Och till de *host*idi*host*oter*host* som anklagar Embrén för att vara en del av en konspiration för att få eken fälld - ta gärna reda lite mer om den ni ger er på. Jag vet inte om någon så envetet försvarat stadens träd in i det längsta. Är det någon man vill göra sig ovän med om man själv värnar om den grönska som finns i innerstan?

---

Nimbyism på hög nivå

2011-11-14 18:08:25

Slussen. Yay. Hört den storyn förr? Det börjar kännas som en nonstopfilm, frågan är bara var det var jag började titta. En fråga som präglas av nimbyism och populism. Tomas Rudin ger idag nimbyismen ett ansikte med en debattartikel i Stockholmstidningen. "Bygg gärna men inte här" är budskapet, vilket är så typiskt för just nimbyismen. NIMBY? Not In My BackYard.

Jag ska inte gå in närmare på stockholmssossarnas kovändning i frågan om Slussen, mer än att påpeka att de ställde sig bakom förslaget innan valet, och sedan ändrade sig i efterhand.

Inte heller ska jag gå in närmare på att de verkar basera sina ståndpunkter på felaktig information från en bevarandeivrare som av någon outgrundlig anledning fick förtroendet att utvärdera den föreslagna lösningen utifrån de funktionshindrade perspektiv.

Och jag ska slutligen inte gå in på hur populistisk min bild av stockholmssossarna känns, mer än att notera att de inte verkar vara intresserade av att driva någonting konstruktivt, utan enbart sälla sig till de som protesterar mot någonting, vad det än är. Block- och partipolitik när den är som sämst. Säg nej enbart för att det är "den andra sidan" som kom med idén?

Rudin har i alla fall oavsiktligt lyckats sno åt sig titeln som storstockholms übernimby.

Varför? Jo, därför att han nu kommer med snilleblixten att vi inte behöver bygga om Slussen för att öka avtappningskapaciteten av Mälarens vatten. Det kan vi istället göra i Södertälje. Muddra upp Södertäljeån för att tillåta samma genomströmning som nya Slussen. Södertäljeån, som jag i och för sig vill minnas går genom centrala Södertälje, så frågan är hur mycket som behöver rivas om den ska breddas några gånger om. Men det är ju inte Rudins problem. Människorna i Södertälje kan ju inte rösta på eller emot honom, och då är problemet inte längre hans.

Däremot förstår jag verkligen inte hur Rudins logik fungerar. Läser man fler artiklar ser man att han är ganska bra på att motsäga sig själv. Vi kan börja med artikeln om att "flytta Slussen till Södertälje". Deras "trepunktsprogram" är ganska intressant.

Först och främst ska Slussen vara en smidig trafiklösning. OK. Det tycker jag också. Även om jag inte tycker att det är det primära. Hellre en mötesplats, säger jag.

Rudin har dock visat sig vara förtjust i massbilism och försvarar gärna trafiksepareringen i t ex Husby. Vilket är ironiskt när han samtidigt vill bjuda in till någon egenhändigt påhittad workshop om stadsplanering ur ett genusperspektiv där bl a problematiken med att stadsplaneringen inte är anpassad för kvinnor - som reser mer kollektivt och åker mindre bil - ska tas upp. Att han sedan vill minska antalet körfält tycker jag rimmar illa. Det som leder trafiken via Slussen är inte att Slussen råkar vara en sådan hejdundrande bra trafikmaskin, utan någonting så enkelt att det inte finns några alternativ.

Att det saknas alternativ tycks dock vara ett faktum som gått Rudin förbi. Han vill nämligen minska trafiken på Skeppsbron. OK. Bra idé. Hur? Att minska antalet körfält får motsatt verkan, eftersom det skapar trafikstockningar på just Skeppsbron. Än har jag inte sett något förslag från Rudins sida om att bygga en alternativ vägförbindelse, som t ex Österleden.

Den tredje punkten är bara verklighetsfrånvänd, rätt och slätt. Jag kommer inte på ett bättre uttryck. Rudin vill nämligen att förslaget ska vara "ordentligt förankrat". Ja, det är en trevlig målsättning. Hur stor är chansen att vi kommer att hitta en kompromiss som gör alla nöjda? Rudin borde veta bättre med tanke på hur processen sett ut under de senaste 20 åren. Och det gör han nog också. Men hoppas kanske att andra tror att han verkligen tror på det själv?

Problemet är just att Slussen angår alla, samtidigt som det finns många olika viljor som drar och stretar åt olika håll. Gör någon mer nöjd så blir någon annan mindre nöjd. Det vet Rudin. Ändå låtsas han som om det ska finnas en lösning som gör alla nöjda.

Jag tror att det är så enkelt att Rudin inte bryr sig ett smack om vare sig Slussen, stadens planering eller Husby. Det handlar om ren populism och ingenting annat. Att försöka ta röster hos de som är missnöjda med någonting.

Men vad är det egentligen Rudin själv vill? Vill han ens någonting? Har han någon egen politik, eller är det bara en fråga om att som oppositionsborgarråd bete sig som en obstinat unge och försöka stoppa allt som kommer från "den andra sidan" för att de egna väljarna ska se att man faktiskt gör någonting?

Tomas Rudin, jag hoppas att du är medveten om att du företräder de minst värdekonservativa väljarna i hela landet. De flesta väljarna är ärligt och uppriktigt trötta på cirkusen kring Slussen, och jag tror inte att de vill företrädas av någon som försöker krumbukta vidare bara för att en högljudd minoritet trumpetar ut sitt missnöje. Det blir nog tre mandatperioder på raken med borgerligt styre i Stockholm.

---

Vinna eller försvinna för Miljöpartiet?

2011-11-08 20:28:39

Idag är det den 8:e. Den som har räknehuvud kan därmed dra slutsatsen att imorgon är det den 9:e. För de flesta av oss är det inte så mycket att tänka på. Men om man däremot är miljöpartist i Stockholm och engagerad i lokalpolitiken vet man att ett nytt oppositionsborgarråd ska väljas imorgon. Och det är inte helt okomplicerat. Things are about to get ugly...

Så vad är det då egentligen jag sitter och yrar om nu?

Jo, så här är det. I centrala Stockholm ligger en nedgången, söndervittrad och urinstinkande motorvägskorsning känd som Slussen. Många - däribland jag - vill se eländet tagas av daga å det snaraste för att ersättas med någonting nytt.

Samtidigt finns det en del människor som på bästa Kejsarens nya kläder-manér ser någon slags skönhet och genialitet i Slussen, och som till varje pris vill att den ska bevaras. Till varje pris, som sagt. Jag kommer till det lite längre ner i texten.

Hur passar då Miljöpartiet in i detta? Jo, det är nämligen så att Miljöpartiet till skillnad från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte ser Slussens framtid som en blockpolitisk fråga där man måste rösta emot ett förslag bara för att det lagts av andra sidan. Det finns ett fåtal bevarandefanatiker även inom Miljöpartiet, men Emilia Hagberg, som är förhandstippad favorit har en pragmatisk hållning i frågan och väljer att företräda väljarna snarare än att driva sina egna personliga åsikter som en slags officiell politik. På andra sidan har vi David Helldén, som vill göra Slussen till en partipolitisk fråga. Där har du fältet och spelarna uppställt. Båda kandiderar till posten som borgarråd.

Åter till det där med "till varje pris" då. Nu har en del av bevarandefanatikerna fått nys om att det finns en kandidat som är emot förslaget på ett nytt Slussen. De satte då igång en mailkampanj, förvisso väldigt klumpigt genomförd, men där de skickade ut följande mail till alla som de vet är, har varit, eller kan tänka sig att bli miljöpartister, med uppmaningen att försöka rösta bort Emilia Hagberg eftersom hon är för en förnyelse av Slussen.

Min personliga åsikt är att de beter sig som ett gäng desperata rättshaverister. Och de verkar inte ha den minsta förståelse för hur mycket de genom sitt agerande skadar Miljöpartiets valprocess.

Oavsett vem som nu blir vald imorgon kommer denne att få leva (i alla fall en mandatperiod) med misstankar om att allt inte gick riktigt rätt till och att det var fulspel bakom kulisserna som ledde fram till att denne blev vald. I bästa fall.

Jag har hört av flera unga och olyckliga miljöpartister som bara ser en vinnare i den här cirkusen, och det är motståndarna. Och jag kan hålla med, trots att jag inte är miljöpartist själv.

Vad jag däremot vet är att Miljöpartiet idag är ett helt annat parti än det var för låt säga tio år sedan. Från att ha varit ett dogmatiskt parti utan någon direkt kontakt med verkligheten har de gått till vad de är idag, nämligen ett seriöst och modernt inriktat parti som lagt dogmer och blockpolitik åt sida för att verkligen fokusera på vad de egentligen är, nämligen ett liberalt mittenparti. Det är tack vare miljöpartister som Emilia Hagberg och Martin Hansson i Stockholm som de har lyckats göra den här resan.

Att de har gått framåt så mycket i Stockholm är alltså inte en ren slump. Miljöpartiet fokuserar idag på frågor som berör många unga Stockholmare. Frågor som natur, boende, stadsmiljö och livskvalitet i största allmänhet är väldigt viktiga för väldigt många. Den typen av frågor har Miljöpartiet blivit bra på att fånga upp.

Det "gamla" Miljöpartiet representeras dock av människor som bland annat Helldén. Helldén är en stor motståndare till Hagastaden, som han anser är en människofientlig miljö, och eftersom människorna som kommer att bo där i framtiden tydligen inte är kapabla att själva inse det utan tror att det är en bra miljö så ska de skyddas genom att sådana miljöer helt enkelt inte byggs.

Människor ska bo i glesa och utspridda förortslandskap helt enkelt. Att många vill bo i stad har ingen betydelse, de som vill vet enligt Helldéns logik inte sitt eget bästa.

Denne kan alltså väljas till nytt borgarråd imorgon. Därmed är det en ödesdag för Miljöpartiet i Stockholm. Do or die. Beroende på vem som blir vald kan partiet tappa en stor del av sina unga väljare i Stockholm, kanske till Centerpartiets förmån. Och varför?

Därför att en samling förändringsrädda människor vägrar att se Slussen som vad det är.

---